TRE DÖ, BRINN!

hatar tre, hatar verkligen dom. lurendrejerier. Sjuka i huvudet är vad dom är.
tänk om man bodde i U.S.A nu så man kunde stämma dom, men känns lite överreaktion att stämma dom när man bor i svergie, eller? dom har tagit hur mycket pengar som helst ifrån mig nu. jag orkar verkligen inte med dom mer. det måste ju finnas ett stopp. en gräns där nog verkligen är nog. nu får det vara nog.....eller?

Untouchable

ibland så skrämmer dom dära kalla kårarna mig, dom bara drar i skinnet, låter håret resa sig, man tappar andan, tappar kontrollen, men för vad egentligen? för en känsla? för en upplevelse? för ett minne? för en doft? för en annan människa? men aldrig någonsin för sin egen skull.

Vi kanske ska gå tillbaka till ruta ett, min vän vad var det som sluta snett.

när började allt handla om dig & slutade handla om mig. ja inte specifikt du, utan bara du i allmänhet.

ibland så slår livet omkull en, både på gott & ont. varje gång så väljer jag ju dig iaf, så jag vet inte riktigt vad jag tjaffsar om, vi alla vet slutresultatet, för när man väljer dig, inte specifikt dig utan dig i allmänhet ja då väljer man nog livet.

texterna blir som magne schmidt, inget vettigt- osamanhängande-naket-läsa mellan raderna- ja you name it.

( helst utav allt vill jag nog vara onåbar)

känslan

ni vet den dära känslan, när man känner att man vill så gärna när man egentligen inte borde.
när man vill äta godis innan maten är klar för magen skriker efter något gott men man vet att i slutändan kommer man bara att må illa & maten kommer ju inte alls att smaka lika gott. som när man hemskt gärna sätter på sig skinnjackan lite för tidigt på vårkvisten för att solen har tittat fram men man vet att man borde vänta ett tag till om man vill slippa den dära hemska förkyldningen. som när man väljer att köpa den dära jackan men vet att man egentligen inte har råd denna månad & får leva på nudlar, som när man vet att man inte borde vara vaken för sent för att man ska upp & jobba tidigt dagen efter & kan därmed inte leverar lika bra. Jajust den känslan, det är så nära men ändå så långt borta, precis helahela tiden.

godnatt, puss!

Mitt tåg.

Jag haft en skitkul helg. Verkligen.
Har skratta, ätit gott, varit omringad av fina människor, lyssnat på bra musik, sovit gott, varit psykolog, promenerat & bara varit, livet är fint, för det mesta.

som vanligt.

det är konstigt det dära med känslor hur dom påverkar en.
det är som berg & dalbana BOKSTAVLIGEN, helt omtumlande.
allt är så oskyldigt sen så blir det så skyldigt, man kan inte låta ljuset förblinda en, man måste ändå förbise, för bakom där så gömmer sig en dold skugga & jag tror ändå inte att skuggan ljuger, nej den måste tala sanning, den talar sanning.
Idag såg jag en bra film, som grep tag om mig, Eat, pray, Love, underbar film, handlade om allt man känner, allt man inte känner & allt man är rädd för att känna i slutändan är det fint att känna även om man många gånger vill vara likgiltig, inta fosterställning & bli apatisk gentemot allt. But the show must go on my dears.

citerar fina bob hund - jag vet inte om jag gråter eller skrattar men som vanligt är det hård konkurrens, jag vet inte om jag sover eller drömmer men som vanligt ger jag båda en chans. finns så många problem att ta itu med,som vanligt är det inget läge för sånt


Godnatt, lyssna på Future Breeze - Fade to gray.
puss!

det är såhär jag säger det.

mitt huvud snurrar. vet inte om det är bra eller inte.

vill inte kommunicera, vill inte disskutera, vill inte älta, vill inte analysera, vill inte observera, vill inte göra en egen tolkning, vill inte, vill inte, vill inte!..!

vill däremot skrika, slåss, suga på tummen, bli strykd över håret, pussas,kramas, sova bredvid någon, älska, skratta, gråta, äta choklad, spy.

jag är inte galen jag lovar, bara totalt förvirrad.

jag provar olika sätt men alla är dom detsamma ( i slutändan).

pfffuu, when did you move from A to B?