som vanligt.

det är konstigt det dära med känslor hur dom påverkar en.
det är som berg & dalbana BOKSTAVLIGEN, helt omtumlande.
allt är så oskyldigt sen så blir det så skyldigt, man kan inte låta ljuset förblinda en, man måste ändå förbise, för bakom där så gömmer sig en dold skugga & jag tror ändå inte att skuggan ljuger, nej den måste tala sanning, den talar sanning.
Idag såg jag en bra film, som grep tag om mig, Eat, pray, Love, underbar film, handlade om allt man känner, allt man inte känner & allt man är rädd för att känna i slutändan är det fint att känna även om man många gånger vill vara likgiltig, inta fosterställning & bli apatisk gentemot allt. But the show must go on my dears.

citerar fina bob hund - jag vet inte om jag gråter eller skrattar men som vanligt är det hård konkurrens, jag vet inte om jag sover eller drömmer men som vanligt ger jag båda en chans. finns så många problem att ta itu med,som vanligt är det inget läge för sånt


Godnatt, lyssna på Future Breeze - Fade to gray.
puss!