ibland så skrämmer dom dära kalla kårarna mig, dom bara drar i skinnet, låter håret resa sig, man tappar andan, tappar kontrollen, men för vad egentligen? för en känsla? för en upplevelse? för ett minne? för en doft? för en annan människa? men aldrig någonsin för sin egen skull.
Vi kanske ska gå tillbaka till ruta ett, min vän vad var det som sluta snett.
när började allt handla om dig & slutade handla om mig. ja inte specifikt du, utan bara du i allmänhet.
ibland så slår livet omkull en, både på gott & ont. varje gång så väljer jag ju dig iaf, så jag vet inte riktigt vad jag tjaffsar om, vi alla vet slutresultatet, för när man väljer dig, inte specifikt dig utan dig i allmänhet ja då väljer man nog livet.
texterna blir som magne schmidt, inget vettigt- osamanhängande-naket-läsa mellan raderna- ja you name it.
( helst utav allt vill jag nog vara onåbar)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar